Poetisk insomnia

Klockan är 23.48 när jag börjar skriva det här. I hela kroppen har jag en känsla av en vilja att utrycka mig genom poesi. Och jag kan inte sova. Jag skulle vilja sova. För jag är trött. Men det är svårt. Så istället läser jag fina ord och dikter på pinterest och förundras över hur starka ord kan vara. Jag inser att jag är en väldigt känslosam person som berörs av mycket, speciellt när jag är trött, men jag tycker det är något fint i att läsa några korta meningar och kunna beröras så pass mycket att tårar börjar rinna nerför kinderna. Jag skulle också vilka vara så bra på att uttrycka mig. Men jag är oftare tyst och lyssnar på vad andra säger. Även om jag älskar att prata. Vilken konflikt? 


obs. detta inlägg skrevs under trötta förhållanden och kommer med största sannolikhet vara en massa strunt sammankopplat i meningar, men jag bjuder på det.


Bild från pinterest

Kommentera här: