Moa Katarina Nilsson

Alltså jag orkar inte
Kanske lite väl dramatiskt att jag säger att jag inte orkar längre, men vid vissa små tillfällen är det precis så jag känner. Jag orkar inte pendla, jag orkar inte sova för lite, jag orkar inte känna mig ensam och jag orkar inte känna att jag alltid måste kämpa för att ta mig framåt. Idag har varit en låg dag, vaknade halv fem och åkte hem halv sex, var hemma efter halv åtta efter att ha väntat en halvtimma på bussen i hällregn och inte kunnat hämta ut min biblioteksbok eftersom biblioteket stängde tidigt. Väl hemma kommer jag på att det inte går några tåg imorgon före klockan elva eftersom det är röd dag och det hade jag helt glömt och jag börjar nio imorgon. Det var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag bröt ihop på mitt rum i tårar. Sådan tur är så hjälpte mina föräldrar mig att lösa det så jag kan ta mig till skolan imorgon! Sjukt viktigt eftersom vi har genrep och premiär! Riktigt roligt att ha produktionsvecka och nu snart föreställningar, men nu ikväll är jag sliten och trött. Ska duscha nu och sedan sova. Imorgon känns det bättre!
Fick även lite presenter från mamma och pappa så jag överlever Österrike; handduk, kompass, vattentät påse och vattentätt mobilfodral :) 


Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress