Moa Katarina Nilsson -

Det gör mig så otroligt taggad och motiverad att planera och se fram emot att snart vara klar med plugget och kunna ge mig ut i den stora härliga världen som bara tycks vara full av oändliga möjligheter. Men då och då har jag stunder av mörker. Då tveksamheter kommer krypandes. Då jag blir helt förvirrad av mina ambitioner och inte ser några lösningar på hinder överhuvudtaget. Ikväll är en sådan kväll. Jag vill i princip bara hitta någonstans där jag känner mig hemma. Där jag trivs. Det ultimata vore att få bo helt ensam i en lägenhet och att ha ett jobb där man känner sig engagerad och motiverad. Jag har så länge haft längre perioder fyllda av ångest och vantrivsel att det enda jag nu egentligen vill är att trivas.

Men vart hör jag hemma? Jag tror att jag lyckats lära känna mig själv så pass bra att jag har blivit kräsen med att jag vet vad jag mår bra av. Det är därför jag vill kunna ställa kravet på mig själv att hitta en lägenhet där jag kan få bo helt ensam. Slippa rumskompisar och kollektiv. Men det är bara en av sakerna som jag vill uppnå. Det kanske är helt dumt att försöka hitta något som passar in på alla kraven, kanske rent utav omöjligt. Men varför inte prova? Jag lär ju förr eller senare inse huruvida det går eller ej. Men det är svårt. Vad finns det för städer där man trivs bra? Jag vill bort från Eskilstuna för där känner jag mig inte trygg. Men vart ska man då vända sig? Några tips? Trevliga städer, områden? Länder? Vill jag ens flytta tillbaka till Sverige? Så många möjligheter. Imorgon återgår jag till att se dem klart igen. Men just nu uppfyller grubbel alla tankar. (null)