Moa Katarina Nilsson

Jag sitter i pappas skinnfåtölj, bredvid den gamla baren som står i vardagrummet. Omgiven av dyra whisky- och romflaskor. Det står en kopp te på det lilla träbordet och där ligger även min almanacka, uppslagen på v28 så jag har en uppsikt över vad som händer denna vecka. Jag vet inte ritkigt varför, kanske för att jag har ett skypemöte vid 13 idag, men jag satte på mig ljusblå skjorta och vinröd cardigan imorse och känner mig lite business. Jag har precis lyssnat på Elsa Billgrens sommar i p1, trots att det är ett program som sändes för flera år sedan. Jag grät, och skrattade. Hon verkar ju vara en sådan fantastisk person och jag blir så inspirerad av att höra hennes poetiska iakttagelser. Jag gråter både för att jag känner med henne och för att jag så oerhört starkt ser hur jag vill att mitt liv ska bli. Men jag vet att jag har ett år kvar innan jag är fri att leva mer som jag vill. Och det känns jobbigt. Även om jag gör mitt bästa för att leva precis som jag vill, så är det ett faktum att jag har ett år kvar i skolan. Ibland undrar jag varför jag fortsätter om det får mig att må dåligt, men målet är värt det. För är det en tanke jag inte vill ge upp så är det att jag snart är dansare. På riktigt. Det kanske slutar i skada, katastrof eller succée, men jag kommer aldrig ångra att jag försökte. Och nu under sommaren skapas så många fina minnen som jag har med mig. Hela tiden gör jag mer och mer äventyr som får själen att bara mysa över hur fascinerande det är att leva. Eftersom jag tycker att ord ofta beskriver det mesta på bästa sätt så älskar jag att skriva ner mina tankar. Så här är några tankar en vanlig tisdag. Och jag avslutar med en lista såklart. Med saker som hittills varit guldkorn under början på den här sommaren.