MENY
Jag är i vanliga fall rätt duktig på att se saker positivt hur jobbigt det än är. Men just nu känner jag att jag kämpar på men lyckas inte riktigt hitta mitt glada vanliga jag. Det är så otroligt påfrestande och mentalt utmattande att alltid höra vad man gör fel. De små komplimangerna och bekräftelsen på att man gjort något rätt försvinner in i massan av negativitet när man är såhär sliten. Eftersom jag har mått mycket bättre den här senaste tiden än jag gjorde förra året så har jag inte lagt så mycket tid på de åtgärder som jag började använda mig av för att må mer positivt. Såsom att skriva ner alla de små sakerna som hänt och fått mig att på något sätt må bra, eller minnen som jag vill ha kvar, till exempel. Framför mig har jag en tvåveckorsperiod av stress, press och prov och jag känner att jag håller på att gå sönder. Vill bara krypa ner under täcket, bli omkramad och stanna där tills alla mörka orosmoln försvunnit. Men det är inte ett alternativ. Istället är det bara att känna att man lever och kämpa på! Jag vet hur otroligt skönt det kommer kännas när jag är klar. När jag får gå och lägga mig på fredagen efter att alla prov är avklarade. När jag får sitta på flyget hem till Sverige. Det är tur att man inte är ensam, även om det känns så ibland. Idag var en sådan dag när jag kände att jag behövde hjälp för att plocka upp den lilla våta fläcken på golvet som var jag. Varje gång jag sträcker ut en hand mot någon av mina vänner är de så bra på att hjälpa mig upp. Det här klarar vi. Två veckor kvar av prov. Det kommer gå fort. Måndagen på vecka 1 är ju redan avklarad. Ska skriva ner de punkter som hjälper mig fokusera och kämpa vidare så får vi se om det hjälper denna gången också !
0