När man känner uppgivenhet och frustation

Igår var ingen rolig dag. Alltid. ALLTID ska det strula med CSN. Jag ansökte i år om studiemedel 10 juni men håller fortfarande på att skicka in mer och mer uppgifter trots att jag redan studerat ett år på min skola... Och nu börjar jag på måndag och behöver betala busskort, skolan, hyra och nya delar till uniformen. Jag tycker det är jobbigt att hålla på så här. Ibland känns det som att man behöver kämpa för allt, och jag vet att jämfört med många andra i världen så har jag det väldigt bra men det känns jobbigt att det alltid är något som strular som man måste fixa med. Det tar så mycket energi. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
Gårdagens medicin blev några koppar te och ett träningspass. Känns bättre idag, inte lika orolig för det finns inte så mycket jag kan göra åt det mer än försöka skaffa fram den informationen de kräver denna gång men har en svart klump magen hela tiden som varslar om problemet. Ibland önskar jag att man kunde stänga av oro.


Liknande inlägg

Kommentera här: